Då ja åkte spärsk utgönöm Hian

Dä var nu en dag förra veckan
ja skulle nirgönöm at bon
å handla, men strena i halkan
å strackte en sena i ron.
Ja vascht alldeles placera
å mött´int ta mä nan väg.
Ja tytjer dä är rackt förvonle
va kringt dä ska spötjas för mäg.

Men just söm ja stog där å jämras
å halvgret for sträckning å värsk,
sa såg ja dä Hallspellas Bricken
kom schivenes kvickt på en spärsk.
Dä geck sa dä spruta å tistra.
Hon glisste å visa sä gla.
Dä går jussöm lässle för Bricken
varendesta gång hon skär sta.

"Du kommer söm skicka från himlen!
Nu låner ja spärsken tå däg,
för si, ja har strena å sträckt mä
å mött'int ta mä nan väg .
Ja visst får du låna spärsken,
han är lite klunsug å slög,
men nog går han lätt, ska du vetta,
han är stärsk söm en timmerdrög.

Ta spärska dä var då allt anna,
dä geck lätt sa dä bara ven,
dä tog nog en smöla mot gruse
å hacka nan gång mot nan sten.
Men har ja visst va söm kömme,
sa har ja nog snarene vänt,
för dä söm ja nu råka ut för
har allre nan gång, tror ja, hänt.

Alldeles ve grinnen i Segres
köm Bjus Nils å ledde en ko.
Va skulle han ut å gära
i halkan da? Va skä en tro?
Maka dä, maka dä! skrek ja.
Han glåma föll uppat tä slut.
Precis söm han svöscht nir en metkrok,
sa såg han i ögene ut.

Ja hyka mä nir å ja blönna
å ja hörde nan råma täll,
ja kände ja feck nan på spärsken,
vascht vars en duns å en smäll.
Ja glänta på ögnalötjen.
Nu vill ni föll inte mä tro —
si, Bjus Nils han sått där på spärsken
å han sytte en nuvig ko.

Döm rama å skrek öm vaschtanna,
ja stretta sa myttje dä geck
å strax niranför Karspa Jankens
ja stöpp på elände feck.
Döm tymla at ymse sier.
På benen döm kom könstut tvascht.
Tala öm hur döm båen såg ut,
sä dä ar då inte vascht.

Tänk, rumpan på kon hon var åven
å hugge sått märskväle snett,
Nils hadde ett höl på böxknä,
dä var både långt å brett.
Sjölv feck ja en smäll på tuten
sa ja stog där å spötta blo.
Ja var nog bra sinnug på Bjus Nils
å på hans förbaskade ko.

”Men hur tuveln åker du jänta"?
Va skulle ja svära på dä?
Si, ja tyckte mest synn öm kon, ja,
som stog där å rama åtmä.
Benen var skrussa å rumpan
hon slängde precis söm en märsk.
Fast kon var bra gammal sa var hon
nog uvan ta åka på spärsk.

Dä geck jussöm runt runt i hugge.
Ja, ja har inte tur precis.
Sa snascht ja ska gära nahannan
sa spörer dä ur på na vis.
Va skulle ja ut å gära
i halkan en slek henne dag,
man ska dä mä pöck ski nan utfal,
dä skir mä en tocken söm jag

Nu skär ni få höra på slute,
för nu, ja nu svimner ni nog:
Ja gatt köpa kon ja tå Bjus Nils,
precis söm hon geck å stog.
Hon står i farstun sa länjen
för ja vät ingen aen rå.
Å spärsken den feck ja betala,
sa nu, nu bruker ja gå.

Dikt: Helge Johansson, Kristina i Ugganåker

Bild: Kristoffer Jäderberg