lördag 22 december 2012

Julskyltning igen!

Ja, gott folk. Det har inte dykt upp så mycket på denna sida på senare tid men mycket finns i beredskap och bara "han" få tummen ur så ska väl det hända grejer.
Häre Olars Trädgård och Knåda Sport sitter det i alla fall inte fast. Julskyltningen gick av stapeln även i år och fotografen hann träffa både präster, adel, borgare och bönder. Skyll er själva om ni inte var där!

121221_julskyltning_001.jpg

121221_julskyltning_010.jpg

121221_julskyltning_020.jpg

121221_julskyltning_022.jpg

Fler biler finns här.

tisdag 17 juli 2012

Ett hundraårigt bönhus, del 2

Här är andra delen av Per-Olov Olars text från minnesskriften om Knåda Bönhus och dess hundraåriga historia.


Verksamhet i Knåda bönhus
Under många år har en omfattande verksamhet bedrivits i bönhuset. Mätt i antal samlingar har verksamhet riktad mot barn och ungdomar dominerat.

Barn- och ungdomsverksamhet
Missionsförsamlingen tog ansvaret för söndagsskolarbetet redan 1893. Den förste föreståndaren var Gustaf Käller. 1980 var det ett 30-tal lärare som undervisade i  söndagsskolorna i Knåda, Roteberg, Kyrkbyn, Vängsbo, Ämnebo, Stenkullen och Edsbyn. Antalet barn har växlat. En tid var det totalt 500 barn i verksamheten. Söndagsskollärare från Knåda som fått minnesstatyetter för 25-årig lärartjänst är Emy Olars och Rut Olars.

Söndagsskola 1925

Söndagsskolan i Knåda ca 1925

VP-arbetet för pojkar 10-13 år startade 1938. VP betydde Våra Pojkar. Motsvarande arbete för  flickor,VF, började 1954. 1980 fanns SMU-scout i Knåda, Edsbyn och Roteberg. Läktaren i Knåda bönhus byggdes tillfälligt om till scoutlyor. Den senaste barnverksamheten i Knåda bönhus var tisdax och onsdax, som samlade många barn från Knåda och Vängsbo under 1990-talet.

Flickscouter ca 1965
Flickscouter från Knåda i mitten av 1960-talet

Juniorföreningen bildades 1918 och avsåg att: ”vara en länk mellan söndagsskolan och ungdomsföreningen” för ungdomar mellan 13 och 18 år. Långa perioder var det 
juniorverksamhet både i Knåda, Edsbyn, Roteberg, Kyrkbyn och Stenkullen. 1951 var det 113 juniorer i församlingen. Sven Mårtensson var chef
I minnesskriften EMF 100 år har Erik Edeborg berättat minnen från sin juniorledartid:
I varje krets med missionshus hade vi avdelningar , som i regel samlades var för sig till arbetsmöten varje vecka. Auktion på tillverkade alster hölls kretsvis en gång per år. Då och då samlades juniorskaran till specialsamlingar, då vi kunde vara 125 personer, och ibland flera. Sådana samlingar kunde vara julfesten i Edsbyn, sillsexan Knåda, specialmöten av olika karaktär, cykelutfärder, bussresor m.m.

Mötesverksamhet i bönhuset
I församlingsblad från 1937 återfinns följande samlingar i Knåda:

21/2 Söndag kl. 8 em, Wimar m.fl.
23/2-25/2, 27/2 Tis-tors, lördag kl. 8 em, Wimar m.fl.
28/2 Söndag kl. 8 em, Wimar m.fl.
9/3 Tisdag kl. 7.30 em, Bönemöte
17/3 Onsdag kl. 7.30 em, Juniorerna Arbetsmöte
18/4 Söndag kl.  3 em, Wimar m.fl
21/4 Onsdag kl  7.30 em, Juniormöte. Arbetsmöte
5/5 Onsdag kl. 7.30 em, Offentligt juniormöte
15/5 Pingstafton kl. 8 em, Ungdomsmöte
16/5 Pingstdagen kl. 8 em, Wimar och sångarna
19/5 Onsdag kl. 7.30 em,  Juniorerna. Arbetsmöte
26/5 Onsdag kl. 7.30 em, Juniorernas försäljning
30/5 Söndag kl. 8 em, Kretsmöte. Kretsoffer.
16/6 Onsdag kl. 7.30 em,  Juniormöte. Medlemsintagning
26/12 Juldagen kl. 3 em, Söndagsskolans julfest
4/1 Tisdag kl. 8 em, Bönestund
6/1 Trettondagjul kl. 3 em, Wimar, sångarna
8/1  Lördag kl.8 em, Bönestund

Under många år brukade man hålla en gudstjänst per månad. Att det inte var fler gudstjänster har sin förklaring i att församlingen även anordnade gudstjänster i de andra kretsarnas bönhus.
I församlingsblad från 1960–talet hittar man även symöten, normalt två per månad.

Symöte

Symöte med medverkan av Ingrid Pettersson från Los

Från oktober 1944 var bönhuset förläggning för ett 50-tal finska flyktingar. På juldagen 1944 hade söndagsskolan julfest i Knåda. Missionshuset var inte tillgängligt. Julfesten kanske hölls i Olarsgården. Det har berättats att vissa samlingar hölls här under den period missionshuset var flyktingförläggning. Knådamötet brukade traditionsenligt hållas den andra söndagen i juli. Då missionshuset fortfarande utgjorde förläggning för flyktingar 1945 kunde mötet inte hållas i missionshuset. Om mötet kom till stånd på en annan plats känner vi inte till. 
Nuvarande verksamhet i bönhuset är Knådamötet i början av sommaren, samt missionsauktion på hösten. Knåda skola brukar även ha sin julotta varje år i bönhuset.

Text: Per-Olov Olars

fredag 29 juni 2012

Ett hundraårigt bönhus, del 1.

Den elfte augusti fyller faktiskt Knåda Bönhus 100 år och Per-Olov Olars har sammanställt en utmärkt minnesskrift om bönhuset och dess historia. Här följer första delen.

Kristen verksamhet i Knåda

Samlingar hos Jan Persson
Hos kyrkvaktmästaren och skomakaren Jan Persson (1814-89) på Knådahian (vid Ståhls) samlades människor från de olika byarna under många år varje söndagskväll. Jan Persson brukade inte själv predika, utan läste andras utläggningar över den bibeltext han valt. Han var även en god sångare och tog ofta upp en psalm eller sångvers. Jan Persson var känd som en andlig auktoritet i bygden som till och med kunde tillrättavisa prästen när han tyckte att denne inte hade tolkat Guds ord rätt.  Per Jonsson (Östergrens), som blev friförsamlingens förste föreståndare, betraktade Jan Persson som sin andlige fostrare.

Möteslokal i Olarsgården
Mötesverksamheten i Olarsgården verkar ha startad i mitten av 1860-talet. Gårdens ägare var under lång tid Per Mårtensson, som var en av de tretton personer som var med när Ovanåkers friförsamling (numera Edsbyns Missionsförsamling)bildades hemma hos Erik Hedlind i Roteberg den 26 december 1880. Han upplät gratis en bondstuga och stod även för lyse och ved för uppvärmning. Innan friförsamlingen fick överta missionshuset i Edsbyn 1885 hölls de flesta samlingarna i Olarsgården. Med tiden blev lokalen för trång. I ett brev, daterat den 27 juli 1878 av Jan Persson till sonen Johan Lindén, står det: ”Om aftonen hade vi samling hos Olars i Knåda och det var förträffligt.”
Den 2 maj 1882 höll Erik Hedlind sin sista predikan vid en samling i Olarsgården. Dagen därpå påbörjade han och hans familj resan till USA.

22_12 Olars gård Knåda - Cykelverkstad t vänster  i röda byggningen

Olarsgården i Knåda ca 1910. Möteslokalen var på övervåningen i den vänstra byggnaden. Foto: Jonas "Jonke" Wängborg.

Bönhusets tillkomst
Från byggnadskommitténs ”Redogörelse Bönhusbyggnaden i Knåda åren 1911 och 1912” som presenterades vid invigningen den 11 augusti 1912:
Frågan om uppförande af ett Bönhus har länge varit på tal. På våren förledet år blef den mera aktuell, då det under en längre tid visat sig att den lokal, som församlingen alltifrån början af sin verksamhet haft sig fritt upplåten i Olars gården, börjat blifva alldeles för trång. Ehuru det kändes för våra hjärtan som en flyttning från ett gammalt kärt barndomshem, att öfvergifva den gamla stugan i Olars, måste vi ändå tänka på att få en annan lokal.
Ett möte med kretsens medlemmar hölls, som beslöt ingå till församlingsmötet med en anhållan att få ett bönhus i Knåda. Församlingsmötet den 28 maj förra året beslöt om byggnaden och tillsatte en kommitté som skulle ordna för densamma, bestående af Mårten Persson, Per Olsson och Olof Mårtensson i Knåda, samt O Delander och O Johansson i Edsbyn.
Genom tillmötesgående af, dels ägaren till det hemman på hvilket denna tomt ligger och dels en kvinnlig församlingsmedlem här i byn, fick församlingen mottaga denna präktiga tomt som en everdelig afsöndring, utan någon kostnad för församlingen.
Den 17 Sept. i fjol höst hölls på godtemplarhuset här i byn en grundläggningsfest, då omkring 380 kr insamlades för grundläggningen. Den 24 i samma månad beslöt församlingen att lägga grunden och börja byggandet. Grunden lades på hösten, och under vintern framkördes allt timmer som fordrades för stommen, jämte virke till takspån, hit på platsen och skänktes.
Det har sålunda lämnats rätt frikostiga bidrag till byggnaden, men vi veta också att det kostar mycket penningar att bygga och därför har de skänkta bidragen icke räckt till att betala hela kostnaden, utan en skuld har uppstått.”

Bönhuset 19120811

Knåda bönhus. Fotot är troligtvis från bönhusets invigning 11 augusti 1912


Änkefru Karin Hållén hade köpt tomten av Per Olsson (Bergs) för 150 kr och skänkt den till församlingen. I köpebrevet, daterat 29 januari 1912 står: ”…Lägenheten föreslås blifva benämnd Salem.”
Enligt redogörelsen uppgick kostnaden för byggnaden till 5 189 kr. Insamlade medel uppgick till 2046 kr. Församlingen hade vid tidpunkten för invigningen en skuld på drygt 3100 kr. Ett lån på 700 kr fanns. Resterande skuld, 2400 kr, var till leverantörer. Värdet av skänkt timmer, utförda körningar, fria dagsverken och flaggstång ingår inte i angivna kostnader och insamlade medel.
Invigningen skedde den 11 augusti 1912. Vid församlingsmöte den 28 juli samma år hade församlingens pastor Bergqvist samt Mårten Persson och Per Olsson i Knåda tilldelats uppgiften att förbereda invigningshögtiden.

Knåda Bönhus


1918 byggdes läktare i Knåda bönhus och byggnaden har sedan reparerats flera gånger, bland annat installerades elvärme 1971 och en utvändig målning utfördes 1975.

Text: Per-Olov Olars


måndag 14 maj 2012

En mangel på Hian

Jodå, vi har en mangel på Hian också! Förmodligen har mangeln inte använts på länge men är nog funktionell för den som känner sig manad. Som vanligt är det ord från Helge Johanssons skrifter som får beskriva stället och jag gissar att beskrivningarna är minnen från 1910-1920-tal.


Morfars album fyra14.jpg
En gång från förr vid Hians mangelbod. Foto: Helge Johansson.

På västra sidan av Hianvägen finns en gammal grå oansenlig liten byggnad. Det är Hians mangelbod.
Det är ganska svårt att beskriva hur en gammaldags mangel ser ut. Man kan kanske säga att det är en ganska stor trälåda och den är fylld av stenar, nästan av en mansbördas storlek. Lådan vilar på två kavlar (rullar), jämna och släta. Rullarna och lådan ligger på ett bord som är delat på så sätt att det kan utnyttjas växelvis. Man vickar upp den ena änden av lådan och lägger det som ska manglas på bordet. På samma sätt gör man på motsatt sida och sedan rullar man lådan fram och tillbaka tills dess man anser att det som ska manglas är slätt och fint. Sedan byter man bara tills tvätten är färdigmanglad. Är tvätten alltför torr måste den stänks med vatten och det gör man med en visp.


120122_mangeln_004
Mangeln som den ser ut numera.


120122_mangeln_008
Rullarna och stenarna som hjälper till med pressandet.

Det var Hillströms som hade ansvaret för mangelboden. Hos dem fanns också nyckeln till mangelboden. En enkel men fullt tillförlitlig låsanordning fanns. Ja, tillförlitlig är kanske för mycket sagt. Med en kniv har någon lyckats förstora nyckelhålet.
Hillströms kom dit en dag för att mangla och när de låste upp dörren kom en pojke utkilande från boden, det var Skans August.
Jag hjälpte ofta till med manglingen och vi kände tillfredsställelse när vi såg at tvätten var manglad och fin. Vi tyckte att det doftade friskt av den rena och manglade tvätten.

120122_mangeln_015
Mangeln verkar ha ytterligare en historia, som spruthus.

120122_mangeln_007
Sprutan är nog bara att fylla på och dra igång.


Fler bilder här.
Text: Helge Johansson
Foto: Kristoffer Jäderberg (om inte annat anges)

fredag 27 april 2012

Kolmila häre Magnus Olle

Jodå, det kolas än i Knöa! Magnus Olle har flyttat för länge sedan men det händer mycket på hans tomt numera.
Sedan Östanbäckens skotersällskap inledde sitt arrende av Magnus Olles koja har det varit mycket aktiviteter på Knöahian. Nordlunds Anders & Co har gjort ett jättejobb med att renovera kojan (vilket jag kommer att återkomma till) och sällskapet är uppfinningsrika nog för att komma på alla möjliga aktiviteter. Senaste veckan har en kolmila varit dragplåstret.
Nordlunds Johan var med redan när Ståhls David kolade uppe vid Kygelvallen för ett tiotal år sedan och det var även Johan, med sina kolmilekunskaper, som basade för kolningen denna gång. Många andra kolentusiaster har varit med och hjälpt till och några av dem syns på bilderna.
Tanken är att denna mila ska följas av flera och vi som inte vill smutsa ner oss får väl stå bredvid, imponeras och kanske få köpa lite kol så småningom.
Fler bilder finns här.

IMG_3847

120421_kolmila_003

120421_kolmila_003-2

120421_kolmila_032

120422_kolmila_003

120421_kolmila_064

120427_namnlöst_060

120427_namnlöst_131

Text och bild: Kristoffer Jäderberg

söndag 22 april 2012

Fribergs

I Helge Johanssons efterlämnade texter finns flera minnen om gårdarna på Hian. Mycket har hänt på Hian sedan Helge flyttade hit 1912 och en gård som förmodligen få, om ens någon, idag kommer ihåg är Fribergs. Här följer Helges minnen.

På västra sidan om Hianvägen, mitt emot Hillströms, fanns en gård som kallades Fribergs. En rätt bastant grå gård på ofri grund. Den stod på Pallas mark och där bodde stenhuggare Friberg med sin familj.
Det är inte mycket jag minns av makarna Friberg. Han var ganska kort men bredaxlad och verkade försynt och stillsam. Av hustrun minns jag endast att hon var rätt stor till växten och fyllig. Hon avled förresten ganska snart efter vår ankomst till Knåda (alltså efter 1912).

Fribergs kornlada 1960
Fribergs kornlada 1960. Foto: Helge Johansson

DSC02588
Kornladan som den såg ut 2003.

Av de tre hemmavarande pojkarna kommer jag ihåg mera, fastän det inte blir så mycket när jag ska försöka skriva ner något.
Karl, den äldste i trion, såg bra ut. Han hade inte något fast arbete, timmerhuggare i vintertid och tog sedan vad som fanns att få.
Samma var förhållandet med Per. Han var den stora charmören och idol för oss småpojkar. Han söp sig ordentligt full en dag och därvid hälsade på i gårdarna på Hian. Olars Marta uttryckte sitt stora medlidande till Per personligen men det gjorde knappast något större intryck hos vederbörande. Per gjorde förresten ett kort försök att vara godtemplare men logearbetet tilltalade inte Per och han försvann ur rullorna. Han försvann även från Knåda och bosatte sig i Voxna där han gifte sig och bildade familj. Han insjuknade i lungsot och dog i unga år.

IMG_0477
Jordkällaren vid Fribergs som förmodligen låg under Fribergs stuga.

Viktor var yngst och var redan som tonåring fullvuxen. Stark var han också och vi pojkar hade stor respekt för honom vid lekarna på Skansa slätten. Trots sin storlek och sina goda kroppskrafter var han rätt gnällig av sig som pojke. Han höll sig undan militärtjänstgöringen och blev därför tvungen att föra ett kringflackande liv. Han omkom vid en brand i en skogskoja, han blev innebränd.
Den gamla gråa stugan där Fribergs bodde är nu borta. Prästkragarna växer ymnigt på gårdstomten och dess omgivningar. Gångstigen till bostället är utplånad. Minnet av de kort- och munspelande bröderna förbleknar också.

110524_Hian_001
Inga prästkragar men gott om maskrosor vid Fribergs 2011. Kornladan ligger till höger i bild, bakom träden , och det är "Magnus Olles" koja som idag ligger på tomten.


Text: Helge Johansson.
Foto (om inte annat angivits): Kristoffer Jäderberg

fredag 10 februari 2012

Då ja åkte spärsk utgönöm Hian

031129_Knåda_017.jpg

Dä var nu en dag förra veckan
ja skulle nirgönöm at bon
å handla, men strena i halkan
å strackte en sena i ron.
Ja vascht alldeles placera
å mött´int ta mä nan väg.
Ja tytjer dä är rackt förvonle
va kringt dä ska spötjas för mäg.

Men just söm ja stog där å jämras
å halvgret for sträckning å värsk,
sa såg ja dä Hallspellas Bricken
kom schivenes kvickt på en spärsk.
Dä geck sa dä spruta å tistra.
Hon glisste å visa sä gla.
Dä går jussöm lässle för Bricken
varendesta gång hon skär sta.

"Du kommer söm skicka från himlen!
Nu låner ja spärsken tå däg,
för si, ja har strena å sträckt mä
å mött'int ta mä nan väg .
Ja visst får du låna spärsken,
han är lite klunsug å slög,
men nog går han lätt, ska du vetta,
han är stärsk söm en timmerdrög.

Ta spärska dä var då allt anna,
dä geck lätt sa dä bara ven,
dä tog nog en smöla mot gruse
å hacka nan gång mot nan sten.
Men har ja visst va söm kömme,
sa har ja nog snarene vänt,
för dä söm ja nu råka ut för
har allre nan gång, tror ja, hänt.

Alldeles ve grinnen i Segres
köm Bjus Nils å ledde en ko.
Va skulle han ut å gära
i halkan da? Va skä en tro?
Maka dä, maka dä! skrek ja.
Han glåma föll uppat tä slut.
Precis söm han svöscht nir en metkrok,
sa såg han i ögene ut.

Ja hyka mä nir å ja blönna
å ja hörde nan råma täll,
ja kände ja feck nan på spärsken,
vascht vars en duns å en smäll.
Ja glänta på ögnalötjen.
Nu vill ni föll inte mä tro —
si, Bjus Nils han sått där på spärsken
å han sytte en nuvig ko.

Döm rama å skrek öm vaschtanna,
ja stretta sa myttje dä geck
å strax niranför Karspa Jankens
ja stöpp på elände feck.
Döm tymla at ymse sier.
På benen döm kom könstut tvascht.
Tala öm hur döm båen såg ut,
sä dä ar då inte vascht.

Tänk, rumpan på kon hon var åven
å hugge sått märskväle snett,
Nils hadde ett höl på böxknä,
dä var både långt å brett.
Sjölv feck ja en smäll på tuten
sa ja stog där å spötta blo.
Ja var nog bra sinnug på Bjus Nils
å på hans förbaskade ko.

”Men hur tuveln åker du jänta"?
Va skulle ja svära på dä?
Si, ja tyckte mest synn öm kon, ja,
som stog där å rama åtmä.
Benen var skrussa å rumpan
hon slängde precis söm en märsk.
Fast kon var bra gammal sa var hon
nog uvan ta åka på spärsk.

Dä geck jussöm runt runt i hugge.
Ja, ja har inte tur precis.
Sa snascht ja ska gära nahannan
sa spörer dä ur på na vis.
Va skulle ja ut å gära
i halkan en slek henne dag,
man ska dä mä pöck ski nan utfal,
dä skir mä en tocken söm jag

Nu skär ni få höra på slute,
för nu, ja nu svimner ni nog:
Ja gatt köpa kon ja tå Bjus Nils,
precis söm hon geck å stog.
Hon står i farstun sa länjen
för ja vät ingen aen rå.
Å spärsken den feck ja betala,
sa nu, nu bruker ja gå.

_MG_5241.jpg

_MG_9764.jpg

Dikt: Helge Johansson, Kristina i Ugganåker
Bild: Kristoffer Jäderberg

söndag 5 februari 2012

Gamla skolbilder

Här kommer några bilder som Knådaintresserade kan gå lös på. De föreställer gamla skolan som idag är bland annat matsal och lärarrum och bilderna är troligen tagna 1905. Jag har fått ta del av bilderna med hjälp av Göran Stigsson som i sin tur fått dem av Rolf Edeborg. Fotografen är Jonas "Jonke" Vängborg från Mångs i Vängsbo.

09_03 Knåda skola omkr 1905.jpg
Skolans elever samlade för en bild en gång för länge sedan.

09_02 Knåda skolhus omkr 1905.jpg
Lägg märke till unionsflaggan. Ladan till höger finns inte längre på plats men huset där borta, kan det vara Godins?

09_01 Knåda skolhus omkr 1905.jpg

Foto: Jonas Vängborg

måndag 9 januari 2012

Östergrens och kossorna


Knåda.nu hälsade i höstas på riktiga Knöakossor hos Östergrens. De är Knådas, just nu, faktiskt enda mjölkkossor och Lennart och Sonja Östergrens är Knådas, just nu, enda mjölkbönder. Vi får hoppas på nya vårar för mjölkbönderna för vi vill väl ha mjölk och vi vill väl att den ska komma från Knåda, eller hur?

110929_Östergrens_018

Ibland när man kommer nedför backen på Skallabergsvägen, vid Östergrens och strax innan Färnsmyr, kan du ha turen att få vänta en stund och få se när Lennart Östergrens släpper över sina kossor. Kommer du en stund innan har korna, om de är sugna att bli mjölkade, börjat komma ur skogen från åkrarna borta vid Bjurhem. Nu är det emellertid så att Östergrens kor trivs väldigt bra ute och får också vara ute så mycket som möjligt, så Lennart blir ofta tvungen att gå och hämta dem genom skogen.

110929_Östergrens_007

110929_Östergrens_012

110929_Östergrens_026

110929_Östergrens_049

Lennart och Sonja Östergrens känner sina djur väl. De vet hur gammal varje ko är, hur mycket de brukar mjölka och vad varje kossa gillar eller inte gillar. För mig var det många år sedan jag var in i en riktig ladugård men jag känner igen mig. Allt är som det ska och trots allt hårt arbete som det innebär att ha jordbruk känns ett lugn och en trygghet som tycks sitta i väggarna.

110929_Östergrens_064

110929_Östergrens_069

Mjölka kor är något som Sonja och Lennart kan och något som Lennart gjort sedan han var tolv år och hjälpte pappa. Han och brorsan Ingemar gjorde gärna det men mockningen var tyngre i gamla ladugården och värst var att lägga upp på dyngestan.

Knåda Östergrens085b.jpg
Östergrens 1960. Foto: Helge Johansson


Nya ladugården blev klar 1956 och Lennart var 17 år när de året innan började gräva för grunden. De grävde allt för hand och körde ut med häst och vippflak. Att de gjorde mycket själva gjorde att bygget kostade 50 000 kronor istället som beräknat på 75 000. Folk tyckte ändå att de var tokiga som kostade på.

Knåda Östergrens085b copy.jpg
Östergrens 2011.

Gamla ladugården, som stod väster om boningshuset stod kvar tills den nya var klar men revs sedan. Stallet blev flyttat till prästskogen i Timsbo.

111030_Hian_084.jpg
Östergrens någon gång innan 1956. Foto: Lånat av Lennart Östergrens.


1969, den 15:e november tog Lennart över gården. Han körde timmerbil då och pappa Vilhelm var sjuk. ”Han frågade om jag ville ta över men jag var inte så sugen då men brorsan, Ingemar, ville inte så det blev jag. Ett tag körde jag både timmerbil och skötte ladugården” berättar Lennart.

”Från 1971 var jag hemma på heltid men högg på vintrarna under fem år. Bland annat åt Rotebro och Silfors. Det var ackord på den tiden så jag kunde styra hur mycket jag jobbade men jag var samtidigt tvungen att hålla de tider som de andra huggarna hade då vi åkte ut tillsammans. Vi var ute hela dagarna och hade inga rastkojor. Senare högg jag på egen skog” berättar Lennart.

110929_Östergrens_151
Sonja och Lennart i fäxet.


Hos Östergrens har det alltid funnits tjurar och i år köpte de en från Wängborgs. En del av tjurarna har inte varit lätta att tas med och det finns flera vådliga historier. En gång jagade en tjur Lennart mot ladugårdsväggen och han trodde nog att det skulle sluta illa. Lennart hamnade dock precis mellan hornen och väggen lyckades tas sig därifrån. ”Det var tur att Lennart var så smal!” säger Sonja och skrattar.
Om en annan tjur berättar Lennart så här: ”Tjuren hade alltid varit lugn och jag stod och prata med honom. Plötsligt flög han på mig och jag ramlade. Jag rullade iväg och kom under stängslet. Jag hade aldrig hunnit resa mig. Den sköt vi i ladugården sen”

110929_Östergrens_217

Fler bilder finns här.

Text och foto (om inte annat angivits): Kristoffer Jäderberg

söndag 1 januari 2012

Nyår med Knåda Bastuklubb

Nyår förknippas ofta med en traditioner, så även för Knåda bastuklubb. Egentligen har klubben fler traditioner än så då kärnan i gänget träffas och bastar mer eller mindre varje vecka men på nyårsafton letar sig fler än vanligt till Gevallen för att värma sig i bastun och badtunnan och för att kyla av sig i den uppsågade isvaken.
111231_bastu_015.jpg
Ett glatt gäng bastu-, badtunne och isvaksbadare vid Gevallen.


111231_bastu_005-2.jpg
Det är inte helt enkelt att ta en bra bild i en varm och fuktig bastu med en kall kamera.


111231_bastu_012-2.jpg
Olle Backa, Gun-Marie Svensson och Erik Hansson (som är Bastugeneral tillsammans med Per-Olof Elfstrand) värmer sig i badtunnan och har vyerna kring Sässman som utsikt.


Knåda Bastuklubb bevisar att bastandet i Knåda inte dog ut med den mer officiella bastun som stod vid Ryggesbovägen/Skolvägen och det är lätt att känna sig välkommen om man vill känna hur kallt Gevallens vatten verkligen är.

Text och foto: Kristoffer Jäderberg