Allt tar slut någon gång, även gamla skolhus, och kanske är sommaren 2011 sista sommaren för Knådas första skola, men historian finns kvar och här följer ett utdrag ur boken "Ovanåkers skolor, Folkskolans Hundraårsminne 1842-1942". Har du senare berättelser om platsen får du gärna dela med dig av dessa.
Bild från skolans jubileumsbok och bilden är förmodligen från tidigt 1940-tal. I boken står:"Fältens Jonases" gård i Knåda.
"Knåda och Vängsbo hade i äldre tider icke gemensam skola. Den först kände läraren i Knåda och hela Ovanåker var Lars Bomark, f. 1716, d. 1789. Denne blev soldat 1737 och började omkring 10 år senare undervisa barn, alltså några år innan Ovanåkers nuvarande kyrka byggdes. Han var skolmästare i omkring 40 år. Sedan synes en hustru Kerstin Persdotter från Leksand, gift med smeden Olof Olsson i Knåda, varit lärarinna. Hon levde mellan åren 1770 och 1831. Barnaläraren Pär Pärsson omnämnes 1815 i förteckningar över dem, som mottogo penningar och säd vid de årliga utdelningarna till de fattiga. Dessa utdelningar ägde rum i maj och strax före jul. Därvid hade komministern, som förut omtalats, att framlämna förteckning på de barn, som icke själva kunde betala den spannmål, läraren skulle hava i lönn. Vanligen synes lärarna för dessa barn erhållit ungefär 1 rdr. kontant och en "fylla" korn. (En fylla == 1 åttondels tunna). Vid varje sådan utdelning förekomma några barnalärare som mottagare.
Förmodligen hölls skolan här, i husets största rum. Bilden tagen i samband med visning 2007, foto: Kristoffer Jäderberg.
Under 1800-talets förra hälft var "Ferms" Erik Ersson lärare i Knåda. Därjämte undervisade farmor till den Per Godin, som de första åren på 1850-talet själv var lärare. Godins bodde i Flinkhyddan, som nu är borta. En broder till "Ferms" Erik Ersson, "Fälts" Jon Ersson, var gift med Kerstin Jonsdotter (f. i Uddas). Denna "Fältens Jonases Kerstin" var mor till klockare Hedin i Ovanåker, som behandlas längre fram i denna skrift. Hon höll skola uppe i "Knådahian" i "Fältens stuga". Denna finnes ännu kvar i oförändrat skick. Det rum, där skolan hölls, mäter 5l/2 m.X5 m. och har en takhöjd av 2,1 m. Dörröppningens höjd från golvet är 1,7 m. Några av dem som gått i skola har äro ännu i livet. En av dessa ar den nu 85-årige skräddaren Erik Norin i Kyrkbyn. Han berättar följande om sin skoltid. Vid 9-tiden på morgonen samlades barnen uppe i den prydliga kammare, där Moster bodde. Åldersskillnaden på barnen var mycket stor. Den kunde växla mellan 6 och 16 ar. Huvudsakligast sysslade man med stavning, innanläsning och utanläsning av katekesen. Endast sällan lärde något barn att skriva.
Medan barnen arbetade på sina uppgifter, sysslade Moster med något lämpligt arbete för egen räkning. Ibland var spinnrocken framme och surrade, en annan gång hade hennes flinka händer gripit stickstrumpan.
En dag kom skolinspektör Ströhm och pastor Stillmark ridande. Skolan skulle inspekteras. Hjärtat började klappa litet raskare hos både lärarinna och elever. Allt gick dock bra, ända tills man kom till innanläsningen. Inspektören önskade en mera tydlig och klar betoning. En av de största och duktigaste flickorna skulle provläsa. Det ville inte ga riktigt efter inspektörens önskan, och sa blev det att ta om. Sedan detta skett några gånger, var modet slut hos flickan, och tårarna började trilla. Då fick förhöret ett hastigt slut.
På den tiden var böcker och tidningar mycket sällsynta i gårdarna. De enda böcker, som brukade finnas, voro bibeln och psalmboken. Moster brukade därför säga till sina skolbarn, att om de fingo se ett papper liggande ute på marken, skulle de ta sig i akt for att trampa därpå. Det kunde vara Guds ord, och på det trampade man inte."
"Karls" 1961. Foto: Helge Johnsson.
"Karls" 2007. Foto: Kristoffer Jäderberg.
"Karls" 2007. Foto: Kristoffer Jäderberg.
Fortsättning om Knådas skolor följer.
Text och copyright: Gustaf Ruben Wallenström, publicerad med tillstånd.
Intressant läsning och fina bilder
SvaraRadera