Vi minns Bengt som var snäll, generös, dragspelande och kanske ensam.
Han bjöd på saft när vi röjde gräs, Peter och jag. Men vi vågade inte smaka.
Långt senare, 2002, frågade jag om jag fick ta de här bilderna och jag tror att Bengt blev stolt. När jag levererade bilden bjöd Bengt på godis, Marianne, och självklart tackade jag och tog.
Nästa gång jag tittade in såg jag att bilden satt på kylskåpet, kanske det inte var så ofta han fick vara med på bild?
Om man hade tur fick man höra Bengt spela dragspel vid Kygelvallen, när han satt på bänken under tavlan som visar löprundornas sträckning. Vi får nog inte höra det mer och det grämer mig att jag inte var där och bad att få ta en bild. Men vi minns honom ändå, eller hur?
Text och foto: Kristoffer Jäderberg