I Helge Johanssons efterlämnade texter finns flera minnen om gårdarna på Hian. Mycket har hänt på Hian sedan Helge flyttade hit 1912 och en gård som förmodligen få, om ens någon, idag kommer ihåg är Fribergs. Här följer Helges minnen.
På västra sidan om Hianvägen, mitt emot Hillströms, fanns en gård som kallades Fribergs. En rätt bastant grå gård på ofri grund. Den stod på Pallas mark och där bodde stenhuggare Friberg med sin familj.
Det är inte mycket jag minns av makarna Friberg. Han var ganska kort men bredaxlad och verkade försynt och stillsam. Av hustrun minns jag endast att hon var rätt stor till växten och fyllig. Hon avled förresten ganska snart efter vår ankomst till Knåda (
alltså efter 1912).
Fribergs kornlada 1960. Foto: Helge Johansson
Kornladan som den såg ut 2003.
Av de tre hemmavarande pojkarna kommer jag ihåg mera, fastän det inte blir så mycket när jag ska försöka skriva ner något.
Karl, den äldste i trion, såg bra ut. Han hade inte något fast arbete, timmerhuggare i vintertid och tog sedan vad som fanns att få.
Samma var förhållandet med Per. Han var den stora charmören och idol för oss småpojkar. Han söp sig ordentligt full en dag och därvid hälsade på i gårdarna på Hian. Olars Marta uttryckte sitt stora medlidande till Per personligen men det gjorde knappast något större intryck hos vederbörande. Per gjorde förresten ett kort försök att vara godtemplare men logearbetet tilltalade inte Per och han försvann ur rullorna. Han försvann även från Knåda och bosatte sig i Voxna där han gifte sig och bildade familj. Han insjuknade i lungsot och dog i unga år.
Jordkällaren vid Fribergs som förmodligen låg under Fribergs stuga.
Viktor var yngst och var redan som tonåring fullvuxen. Stark var han också och vi pojkar hade stor respekt för honom vid lekarna på Skansa slätten. Trots sin storlek och sina goda kroppskrafter var han rätt gnällig av sig som pojke. Han höll sig undan militärtjänstgöringen och blev därför tvungen att föra ett kringflackande liv. Han omkom vid en brand i en skogskoja, han blev innebränd.
Den gamla gråa stugan där Fribergs bodde är nu borta. Prästkragarna växer ymnigt på gårdstomten och dess omgivningar. Gångstigen till bostället är utplånad. Minnet av de kort- och munspelande bröderna förbleknar också.
Inga prästkragar men gott om maskrosor vid Fribergs 2011. Kornladan ligger till höger i bild, bakom träden , och det är "Magnus Olles" koja som idag ligger på tomten.
Text: Helge Johansson.
Foto (om inte annat angivits): Kristoffer Jäderberg